Veckoslut
Fy vad ont i halsen jag har idag ! Det började lite grann i gårkväll och i morse när jag vaknade kändes det som om halsen svällt igen. Drack varmt te hela gårdagskvällen, hela morgonen och dricker det också nu när jag skriver det här.
Idag lästes det tacksägelse i kyrkan över min far. Jag, mor, farmor och farfar, gudrun och thomas besökte gudstjänsten från våran familj men jag tyckte det var ganska mycket folk i kyrkan. Det var många personer det lästes tacksägelse över också. På begravningsbyrån sa dom att den enda begravningstiden som fanns ledig i januari när vi skulle boka begravning var den vi fick dvs den 22 januari kl 10.00, annars var det fullt hela månaden ut. Att dömma av dödsannonserna i tidningen så lär den statistiken fortsätta. Vad händer egentligen ? Det är väl snart fler döda än levande här i ljusdal.
Nåväl, gudstjänsten var fin och gick bra. Magnus Boäng var präst idag också. Tycker han är duktig. Han pratar så att även t.ex. jag som inte är jätteinsatt i bibeln förstår vad han säger och vill lyssna. Hoppas han blir kvar här länge.
Det här var ingenting rent känslomässigt jämfört med begravningen. Nu låter det som jag är hysterisk och ni som känner mig vet att det är jag verkligen inte men man kan ju visa känslor även utan att storgråta och skrika rakt ut så fort man är ledsen.
Farmor och farfar bjöd på mat på eftermiddagen. Gott som alltid när man äter hos dom !
Min mor är varje dag på graven och tänder ljus. Jag går också dit väldigt ofta naturligtvis. Det har blivit en fin rutin att gå dit och tända ljus ofta. Det är klart att det är tungt eftersom det är en så nära anhörig som ligger där men ändå är det inte outhärdligt tungt tycker JAG pga att det är en så rofylld plats och graven ligger så fint. Och vi vet att Göran har det bra nu. På en plats där man bara kan ha det bra. Det känns bra för mig att veta. Så som hans sista tid här på jorden var ska ingen människa behöva uppleva men alldeles för många får det ändå tyvärr. Kampen mot cancer i alla dess former måste fortsätta även fast våra kära är borta !
Jag har börjat använda mina gå-stavar som jag köpte på jula postorer någon gång i höstas. Fattar inte att jag inte använt dom förrän nu. Tycker det känns som att 1 långpromenad med stavar ersätter 10 utan. Eller så kanske det är jag som är löjligt otränad ;) Nåväl skönt är det iallafall. 3 långpromenader har det blivit hittils men det kommer MÅNGA fler kan jag lova !
Jag ska beställa ny mobiltelefon också. Köp INTE Nokia N85 ! Trodde den var hur bra som helst men jag har knappt använt den något alls då den bara åkt in och ut ur verkstan ! Det sägs att nya modellerna sony ericsson ska vara lika mycket skräp det också så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det blir en hård nöt att knäcka ;) Min Nokia 6680 fungerar visserligen hur bra som helst fortfarande men den är inne på sitt 3:e år och ser rejält sliten ut så jag har bestämt mig för att det är dags att pensionera den.
Idag skänker också jag och många fler en särskild tanke till astronauterna Rick Husband, William McCool, Kalpana Chawla, Laurel Clarck, Michael Anderson och David Brown från USA och Ilan Ramon från Israel samt till deras anhöriga. Dom var besättning på rymdfärjan Columbias sista mission STS 107 och omkom idag den 1 februari för 6 år sedan när rymdfärjan bröts sönder 15 minuter innan planerad landning i florida. Era insatser för världens rymdforskning som ni tyvärr fick offra era liv för har fått betyda mycket för den värld ni lämnade. Vila i frid vänner !
Nej nu ska jag fortsätta dricka te och äta halstabletter och hoppas på bättring i min hals.
Ha ett gott veckoslut på vecka 5 vänner !
Kram // Rickard
Mycket minnen och hedranden idag som sagt. Jag avslutar med texten till Patti LaBelles låt Way Up There. En hyllning till min far, till columbias astronauter, till alla som har gått bort för tidigt och en låt som ger hopp till oss anhöriga som har fått stanna kvar. Lyssna gärna på den här låten också om ni inte hört den redan.Den är väldigt bra.
Way up there, where peace remains,
where silent thunders and angels sing.
Imagination and amazing grace,
bring us colser to our home in space.
The stars are gathered and illuminate,
to lead us safely though heavens gate.
We look behind us at the wonder of the earth,
only to remind us where God came from.
Way up there, where peace remains,
where silent thunders and angels sing.
Imagination and amazing grace,
bring us colser to our home in space.
Like a shooting star, through endless time.
We say a prayer for all mankind
if we could only see through that tiny window,
we could be reborn and we all would know that way up there
Way up there, where peace remains,
where silent thunders and angels sing.
Imagination and amazing grace,
bring us colser to our home in space.
We are all, we are one
created with the sun, moon and stars
every woman, every child and man
will one day take each others hand.
Way up there, where peace remains,
where silent thunders and angels sing.
Imagination and amazing grace,
bring us colser to our home in space
http://www.youtube.com/watch?v=0jIu-lDlxoo
Idag lästes det tacksägelse i kyrkan över min far. Jag, mor, farmor och farfar, gudrun och thomas besökte gudstjänsten från våran familj men jag tyckte det var ganska mycket folk i kyrkan. Det var många personer det lästes tacksägelse över också. På begravningsbyrån sa dom att den enda begravningstiden som fanns ledig i januari när vi skulle boka begravning var den vi fick dvs den 22 januari kl 10.00, annars var det fullt hela månaden ut. Att dömma av dödsannonserna i tidningen så lär den statistiken fortsätta. Vad händer egentligen ? Det är väl snart fler döda än levande här i ljusdal.
Nåväl, gudstjänsten var fin och gick bra. Magnus Boäng var präst idag också. Tycker han är duktig. Han pratar så att även t.ex. jag som inte är jätteinsatt i bibeln förstår vad han säger och vill lyssna. Hoppas han blir kvar här länge.
Det här var ingenting rent känslomässigt jämfört med begravningen. Nu låter det som jag är hysterisk och ni som känner mig vet att det är jag verkligen inte men man kan ju visa känslor även utan att storgråta och skrika rakt ut så fort man är ledsen.
Farmor och farfar bjöd på mat på eftermiddagen. Gott som alltid när man äter hos dom !
Min mor är varje dag på graven och tänder ljus. Jag går också dit väldigt ofta naturligtvis. Det har blivit en fin rutin att gå dit och tända ljus ofta. Det är klart att det är tungt eftersom det är en så nära anhörig som ligger där men ändå är det inte outhärdligt tungt tycker JAG pga att det är en så rofylld plats och graven ligger så fint. Och vi vet att Göran har det bra nu. På en plats där man bara kan ha det bra. Det känns bra för mig att veta. Så som hans sista tid här på jorden var ska ingen människa behöva uppleva men alldeles för många får det ändå tyvärr. Kampen mot cancer i alla dess former måste fortsätta även fast våra kära är borta !
Jag har börjat använda mina gå-stavar som jag köpte på jula postorer någon gång i höstas. Fattar inte att jag inte använt dom förrän nu. Tycker det känns som att 1 långpromenad med stavar ersätter 10 utan. Eller så kanske det är jag som är löjligt otränad ;) Nåväl skönt är det iallafall. 3 långpromenader har det blivit hittils men det kommer MÅNGA fler kan jag lova !
Jag ska beställa ny mobiltelefon också. Köp INTE Nokia N85 ! Trodde den var hur bra som helst men jag har knappt använt den något alls då den bara åkt in och ut ur verkstan ! Det sägs att nya modellerna sony ericsson ska vara lika mycket skräp det också så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det blir en hård nöt att knäcka ;) Min Nokia 6680 fungerar visserligen hur bra som helst fortfarande men den är inne på sitt 3:e år och ser rejält sliten ut så jag har bestämt mig för att det är dags att pensionera den.
Idag skänker också jag och många fler en särskild tanke till astronauterna Rick Husband, William McCool, Kalpana Chawla, Laurel Clarck, Michael Anderson och David Brown från USA och Ilan Ramon från Israel samt till deras anhöriga. Dom var besättning på rymdfärjan Columbias sista mission STS 107 och omkom idag den 1 februari för 6 år sedan när rymdfärjan bröts sönder 15 minuter innan planerad landning i florida. Era insatser för världens rymdforskning som ni tyvärr fick offra era liv för har fått betyda mycket för den värld ni lämnade. Vila i frid vänner !
Nej nu ska jag fortsätta dricka te och äta halstabletter och hoppas på bättring i min hals.
Ha ett gott veckoslut på vecka 5 vänner !
Kram // Rickard
Mycket minnen och hedranden idag som sagt. Jag avslutar med texten till Patti LaBelles låt Way Up There. En hyllning till min far, till columbias astronauter, till alla som har gått bort för tidigt och en låt som ger hopp till oss anhöriga som har fått stanna kvar. Lyssna gärna på den här låten också om ni inte hört den redan.Den är väldigt bra.
Way up there, where peace remains,
where silent thunders and angels sing.
Imagination and amazing grace,
bring us colser to our home in space.
The stars are gathered and illuminate,
to lead us safely though heavens gate.
We look behind us at the wonder of the earth,
only to remind us where God came from.
Way up there, where peace remains,
where silent thunders and angels sing.
Imagination and amazing grace,
bring us colser to our home in space.
Like a shooting star, through endless time.
We say a prayer for all mankind
if we could only see through that tiny window,
we could be reborn and we all would know that way up there
Way up there, where peace remains,
where silent thunders and angels sing.
Imagination and amazing grace,
bring us colser to our home in space.
We are all, we are one
created with the sun, moon and stars
every woman, every child and man
will one day take each others hand.
Way up there, where peace remains,
where silent thunders and angels sing.
Imagination and amazing grace,
bring us colser to our home in space
http://www.youtube.com/watch?v=0jIu-lDlxoo
Kommentarer
Trackback
