Ricardus

Har märkt av en stor ökning av läsare på min blogg under dom senaste 2 månaderna. Härligt !

I torsdags begravdes som sagt min far. En dag som började jobbigt men blev lättare att bära då begravningen blev så otroligt ljus och fin. Tusen tusen tack till alla som närvarade ! Jag vet inte om den värsta saknaden har slagit till ännu. Jag är ganska lugn och sansad men jag är sådan som människa. Sorgen finns naturligtvis där och kommer alltid att göra men jag tycker jag har samlat mina känslor ganska bra och kan bära det jobbiga på ett annat sätt nu än dagarna efter han gick bort.

Tomheten är alltid närvarande. Det känns fortfarande overkligt att gå hem till föräldrahuset och så är han inte där. Jag ringde på hans mobiltelefon igår och hörde hans röst på telefonsvararen. Det känns fortfarande naturligt ! Inget konstigt med att han pratar där, man tror fortfarande att han kommer ju ringa något tag. Han är ju bara ute på långresa och hör av sig snart ............

Sorgearbetet kommer ta låååång tid och måste få ha sin gång ! Vet inte om man "kommer över" sånt här men jag tror att försöker man acceptera sin situation, lyssnar på sin kropps signaler och sörjer lugnt och stilla i sin egen takt och på sitt eget sätt så kommer man någon gång i framtiden att lära sig att leva med det. Det är MYCKET lättare sagt än gjort men det går bara man själv vill att det ska gå.

Söndagen den 1 Februari kl 11.00 läses det tacksägelse över min far i gudstjänsten i Ljusdals Kyrka. Begravningen var till för närmaste kretsen. Det var min fars vilja att ha det så. Alla som inte närvarade men hedrade min fars minne på andra sätt genom telefonsamtal, fina hälsningar genom kort och dikter, genom sms, alla ni som lämnat kommentarer på min blogg, skrivit till mig på min facebook-sida, alla ni som skickat blommor hem och till begravningen, lämnat gåvor till flera fonder och stiftelser med mera, alla ni ska ha ett STORT tack för det stöd ni ger mig, min mor, farfar, farmor och alla övriga Görans anhöriga i denna svåra situation ! Genom ert stöd och att ni vill hjälpa oss och dela våran sorg så blir vi starka tillsammans. Och kom ihåg ! Att vara stark menas att man vågar visa alla sina känslor, få utlopp för sina känslor och inte tvärtom !

För mig är att vara mänsklig och ödmjuk = att vara stark.

Är det någon/några som känner att ni vill hedra minnet av min far genom att besöka kyrkan så är ni varmt välkomna till gudstjänsten i Ljusdals Kyrka den 1 Februari.

Vi trofast vandrat livet ut

O min käre, gode Make

jag kan aldrig glömma Dig

Dina händer ligger stilla

med en bruten ros uti

Minuterna står stilla

i den sorg som drar förbi Så stilla

Du somnade in från världen

Soliga minnen Du lämnade kvar

Tårfyllda ögon Dig följa på färden

Tack för all kärlek och godhet Du gav

Så vila i frid ty dagen är slut

Ditt redbara hjärta har somnat

Din livsgärning lever, den sinar ej ut

Fast handen i döden har domnat

Vi tacka för allt vad i livet Du skänkt

För kärlek och omsorg vad vackert Du tänkt

Idag ringer klockorna till vila

Farväl min kära make. Farväl min kära far. Vi ses igen. Inte här, inte nu men på en annan plats när vi har fullbordat vårat här.

Så var det fredag. Har försökt städa lägenheten lite tills nästa vecka ifall någon släkting vill komma och titta. Så man kommer fram på golvet iallafall. Nej så illa är det inte men man vill ju hålla snyggt ändå. Fy tusan vad kallt det är idag. ca 20 - ! Hoppas på lite behagligare väder på begravningsdagen. Men man får väl pälsa på sig ordentligt om inte annat. Tänk på att kolla upp vädret ni släktingar som kommer söderifrån !

Igår valde min mor och jag gravplats. Det blir ett mycket fint läge, invid en hög stenmur med stora träd som skyddar från vägen och alldeles längst upp vid en allé som leder ut på södra kyrkogården. Det blir mycket fint !
Men kyrkogården var som en isbana. Hoppas dom sandar på torsdag.

Idag har min mor och jag träffat prästen som ska vara officiant på begravningen. Vi pratade i lite drygt en timme om Göran, om hans liv, om oss, om våra liv, ja om allt möjligt, bestämde psalmer och diskuterade den övriga musiken samt en hel del praktiska saker. Det var ett mycket trevligt samtal vi hade.
Även om det kommer bli jobbigt så blir det en mycket fin och värdig begravning !
Hoppas du blir nöjd far ! Vi gör det så gott vi kan efter hur vi tror att du ville ha det.

Nu ska vi äta middag och sedan rensa ur garaget. Vanliga vardagssysslor som tar längre tid än vanligt att göra och är jobbigare på grund av omständigheterna naturligtvis. Vi måste tillåta oss själva att sörja i våran egen takt och på vårat eget vis. Inget sätt att sörja är fel, alla sörjer olika och det tar olika lång tid för oss alla !
För livet måste gå vidare dag för dag, för oss som finns kvar här. Göran skulle bli vansinnig om vi slutade med att leva våra egna liv bara för att han inte finns med oss här längre !

Men du ska också veta Göran, att även fast vi vet att du har det bra nu i det landet där du är nu, så kommer tomrummet efter dig kommer aldrig att kunna fyllas !

Ta hand om er !

Kramar till er alla från eder Rickard.

Det är Tisdag den 13 Januari. Den 13:e sägs ju vara det allmänna otursdatumet men för min far och min mor är det deras gemensamma turdatum. Orsaken. Min far fyller år 13 Juni och min mor fyller år 13 November. Jag skriver att min far "fyller" år och inte fyllde år för i min värld slutar inte en närstående till mig att fylla år bara för att han eller hon har lämnat oss och gått över till andra sidan. Jag kommer alltid uppmärksamma min fars födelsedag. Så ofta jag har möjlighet till det så kommer jag gå till graven för att göra det. Har jag inte möjlighet att göra det något år så kommer jag uppmärksamma det på annat sätt !

Det är nu 4 dagar sedan han lämnade oss. För mig och min mor känns det som ännu längre sedan. Dagarna går sakta så sakta. Man blir så snabbt jättetrött utan att ha gjort någonting egentligen. Det är naturligtvis den psykiska tröttheten.
Man går som i spiraler. Och jag är beredd på att det kommer bli så väldigt länge. Många som har varit med om tung sorg säger att det värsta bakslaget kan komma efter begravningen. Då den värsta stormen börjat lägga sig blir den verkliga sorgen och saknaden extra mycket påtaglig. Jag vet inte då jag tack och lov inte har varit i den här situationen förut men jag är beredd på vad som helst.

Idag var det bisättning för Göran i St Olofs kapell här i ljusdal. Var lite orolig innan att jag inte skulle orka med denna ceremoni. Inget konstigt med det då jag aldrig varit på någon bisättning förut. Men det gick väldigt bra. Det var väldigt fint ordnat med kista och svepning och sånt. Väldigt fint och bra gjort så stort tack till er som ordnade med detta !
Vi samlades en stund jag, min mor, farfar, farmor, faster, hennes man och 2 av deras barn för en minnesstund och en liten andakt. Tack till Thomas för att du läste ur svenska översättningen av "Abide With Me". Det var riktigt fint. Kistan öppnades så vi fick en bra chans att ta ett riktigt avsked. Det var så fint. Jag hade ångrat mig djupt om jag inte hade varit där. Han var så fin, så lugn. Som att han sov djupt och skönt.
Efter vi hade tagit avsked stängde jag, min mor, farmor, farfar och faster kistan tillsammans och vi lämnade kapellet.
Efteråt samlades vi hemma hos min mor för fika. Skönt att bara få sitta och prata om allt och inget.

I morgon ska jag till läkaren för att få sjukintyg. Detta är andra veckan jag är hemma och jag är så psykiskt trött av det här så jag kommer inte jobba under januari åtmistonde. Känner jag att jag orkar så ska jag försöka återgå någon gång under februari. Jag måste ju ha mitt jobb så någon gång måste jag göra det ! Ju förr desto bättre brukar man ju säga men dödsfallet skedde ju inte på naturlig väg så situationen är ju lite speciell. Jag tänker skynda långsamt.

Planeringen inför begravningen nästa vecka pågår också. Vi har bestämt att vi ska ha en buffé till minnesstunden. Så finns det någonting för alla att äta.
Jag och min mor ska ta kontakt med kyrkogårdspersonalen för att välja gravplats. Vi tänker ta god tid på oss, gå igenom
allt och välja ut en riktigt fin plats. Samma sak med gravsten. Det är ju ingenting man väljer ofta så den ska väljas med noga omsorg. Helst skulle jag ha velat hämta en sten från naturen från Görans favoritställe funäsdalen men det är ju så mycket som ska stämma för att den ska kunna tillverkas i ordning så jag tror inte det är möjligt att göra så.

Mitt i allting så är jag så glad och tacksam över att jag bor kvar i ljusdal när detta hände. Det är redan nog jobbigt som det är och det hade blivit mycket värre om jag hade måsta åka buss eller tåg för att ta mig hem. Tänka sig, vara här några dagar, vaka på sjukhuset och sedan åka hem igen då tillståndet med honom var mycket dåligt för att sedan behöva återvända igen. Näe det hade blivit för jobbigt !
Lika glad och tacksam är jag över att han fick se mig flytta in i min nya fina lägenhet ! Han var väldigt nöjd han också och tyckte jag fick det väldigt fint och bodde väldigt bra. Det är jag glad och tacksam över att han fick se !
Tyvärr får han inte vara med när jag tar körkort. Men detta skedde ju oplanerat och på onaturlig väg även om vi visste på slutet vartåt det skulle gå så det var inte så mycket jag kunde göra åt den saken. Jag är dock övertygad om att han kommer vara med då iallafall. Han ser allt jag gör, finns med mig hela tiden och vet vad som kommer hända i mitt framtida liv. Jag tror att han där han är nu har makt att påverka omständigheterna så jag är övertygad om att jag kommer lyckas med körkortet. Naturligtvis med hjälp av mig själv, duktiga trafikskollärare, lyckade teoriprov och körprov samt med hjälp av min far. Låter det konstigt ? Min övertygelse är att han har möjligheterna att påverka omständigheterna från den plats där han är nu. Och han längtade så otroligt mycket efter att få se mig ta körkort så jag vet att han kommer att göra det !
Och tro mig, han kommer se till att det festas loss ordentligt även på den andra sidan när jag har klarat av det !

När begravning och sånt är över och den värsta stormen har börjat lägga sig så ska jag förutom det vanliga bloggandet om mitt liv, mitt sorgearbete och om hur livet går vidare, i den mån jag orkar med det också försöka skriva lite specialartiklar på bloggen om Göran och om hans liv hos oss. Jag hoppas att på lång sikt kunna göra en minnesbok om honom, i första hand till för att ges till hans släkt. Det är bara planer i mitt huvud än så länge men jag hoppas kunna förverkliga dem på lång sikt.

Jag vill avsluta detta blogginlägg med texten till en låt som jag tycker mycket om av mer än en anledning. Den är skriven av Shirley Clamp. Texten är som om den vore specialskriven för min mor och far och om deras sista ögonblick tillsammans i detta livet. Den går såhär:

Du log mot mig
En sista gång
Du var så lugn
Som om du redan gett dig av
Du såg på mig
Att jag var rädd

Hur kan man nånsin' va' beredd?

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund

Du gav mig allt
Ett hjärta kan
Du lever kvar i mig
Så länge livet ger mig tid
Du sa till mig 'Var inte rädd'

Men säg mig hur kan man nånsin' va' beredd?

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund

I dag är det söndag. Det är den röda dagen i veckan. Veckans vilodag.
Men för mig och min mor har det inte blivit någon vila sen i fredags. Visst, vi sover på nätterna men tiden innan man går och lägger sig och stunden efter man vaknar på morgonen är inte roliga. Allting blir så otroligt påtagligt då !
Sen går man som i ett vakum utan mål och utan slut under dagarna. Vissa stunder går det lite bättre, man pysslar på hemma i sin egen takt eller är ute och går och känner sig lite lugnare. Andra stunder är man väldigt ledsen. Men jag tror att det viktigaste är att man tillåter sig att vara ledsen. Att tillåta sig själv att verkligen inse att det är något tragiskt som har hänt och försöka hantera detta på ett så bra sätt som möjligt. Fast såhär i början går det inte så bra ändå. Det är något som kommer sjunka in med tiden att detta faktiskt har hänt. En saknad, ett tomrum, ja en acceptans man kommer få brottas med många gånger under sin egen återstående tid här.

Mitt i all sorg och saknad är det skönt att veta att han har det bra nu. Lungt och stilla samt att han får bo med sin morfar, mormor, farfar, farmor, ja även med min morfar och mormor. På andra sidan i ett land där ingen sjukdom och smärta finns mer, där inga ovänner finns (även om min far hade få sådana här också), där dom har träffats och är samlade tillsamans för att vaka över oss som är kvar på den här sidan fortfarande. Dom ser oss, vet vad vi gör varje dag och dom kommer och hälsar på oss ibland och visar sig för oss utan att vi för den skull ser dom eller kan höra dom. Dom vet vad som kommer hända oss i framtiden och dom beskydar oss från ondska och sjukdomar. Tror man på andliga beskyddare så har jag nog 2 nu. Min far och min mormor hjälper varandra att beskydda mig och min mor och ser till att vi kommer få det bra och att vi klarar den tuffa vandringen vi nu måste göra själva.
Även min farfar, farmor och faster är under högre beskydd nu.

I fredags sov jag till klockan 11 men gjorde mig snabbt i ordning och vi for på rosins begravningsbyrå klockan 13. Där träffade vi Sten Rosin och diskuterade allt möjligt om den kommande begravningen. Den kommer ske i Ljusdals Kyrka den 22 Januari och förrättas av Komminister Magnus Boäng.
Då vi har en präst i släkten också diskuterade vi valet av präst innan det kom på tal men vi bestämde att välja en av församlingens präster och låta honom få vara just en nära anhörig utan att behöva jobba samtidigt. Jag tror han blev lättad över det.
Vi bestämde också kista, bokade Odd-Fellow i ljusdal för minnesstund efter begravningen, utformade en fin begravningsannons och bestämde vilka tidningar den ska sättas in i. Vi bestämde också att vi ska ha bisättning i kapellet bredvis kyrkan nu på tisdag.
Vi var lite oroliga för hur vi skulle klara besöket på rosins men det gick bra och dom var väldigt duktiga.
Sedan for vi på blomsteraffären och bestämde kistdekoration.

Begravningen kommer bli för den närmaste kretsen och endast ett fåtal vänner som min mor och jag har bjudit in. Då den närmaste kretsen är ganska stor så kan det bli rätt många människor där men  man kan ju göra det litet och värdigt ändå. För det är min fars vilja. Han ville ha det litet och värdigt utan massa hyllningstal, kungaförklaringar och glorifieringar. För det var inte han. Han var en enkel och anspråkslös man. Han var hela tiden av åsikten att "ha det nödvändigaste men inte mer".
Om någon som kommer ändå känner att ni vill hålla ett litet, enkelt och värdigt tal så ska ni naturligtvis göra det. Blir det litet, enkelt, värdigt och i görans anda så är min mor och jag glada över det.

Musik ska också väljas. Göran älskade musik. Han utövade mycket musik i unga år men intresset satt i hela tiden. Han började nästan alltid bilfärder med att slå på stereon och han spelade på flygeln hemma varje kväll han kom från jobbet och varje dag han var ledig. 
In och Utgångsmusik och psalmer tror jag vi ska välja senare tillsammans med prästen. Jag har börjat titta på förslag. Jag hoppas att farmor och farfar, om dom vill göra det, tar fram en psalm också. 
Jag ska också fundera på om vi vill ha något soloinslag.

Det är en del som måste göras som sagt. Men min mor och jag tar en dag i taget. Vi hanterar våran sorg och saknad, tar hand om varandra, våra hem och våra liv och det hoppas jag att alla ni som blivit berörda av görans bortgång också gör.

Vi har så många års fina minnen att dela. Och det kommer vi att göra med all värme. För även om Görans kropp och själ finns kvar här så är min övertygelse att det är den vi tar farväl av och lämnar över till gud på begravningen. Göran är inte här längre. Han är redan på andra sidan. Han tittar på oss nu med stolthet, rörelse och evig tacksamhet över hur vi minns honom och tar farväl av honom här. För Göran lever, inte här men på en annan plats. Vi kan inte se honom, inte höra honom men vi kan känna hans närvaro. Och kom ihåg. Han ser oss och han hör oss. Han finns i oss.

I Tro, Hopp och Kärlek

Varma Kramar och all tacksamhet till er alla !

// Eran Rickard



Bred dina vida vingar, o Jesus över mig,
Och låt mig stilla vila, i ve och väl hos dig.
Bli du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd,
och lått mig alla dagar, få leva av din nåd.

Förlåt mig alla synder, mig rena i ditt blod.
Giv mig ett heligt sinne, en vilja ny och god.
Tag i din vård och hägnad oss alla stora, små,
Och låt i frid oss åter, till nattens vila gå.


En psalm min far tyckte mycket om och spelade ofta på flygeln hemma.











 

Älskade vänner, Det är över.

Kl 00.55 den 9 Januari 2009 var kampen över. Han somnade så lugnt, så stilla. Han hade inte ont, led inte och kvävdes inte när det tog slut. Han bara tog några lugna andetag, så somande han så lugnt, så stilla. Bara mor och sjuksköterskan var närvarande vid avsomnandet men han var snabbt omgiven av sina närmaste. Mor, jag, farmor och farfar. Vi hade en fin minnesstund tillsammans innan vi tog avsked.

Den 9 Januari blir ett datum som jag kommer hålla hårt i mitt innersta hjärta.

Jag fick beskedet nästan direkt då det hänt. Tillsammans med all sorg som jag nu måste hantera så kände jag en alldeles oerhörd lättnad för görans skull. Ingen cancer, inga sjukdomar, ingen plåga mera. Bara lugn, ro och frid för första gången på väldigt länge. Hans övertygelse om guds godhet och livet efter detta var mycket stark och djup så jag kan lova er att han aldrig kände någon rädsla inför detta.
Det känns tryggt att veta. Och i min övertygelse som jag skrev i tidigare blogginlägg så finns han med oss nu fortfarande. Fast på andra sidan. Den sida där vi alla en gång har utgått ifrån och en gång kommer tillbaka till. Där finns alla våra hädangångna släktingar och vakar över oss som är kvar här. När vi är färdiga här träffas vi allihopa igen.
Jag känner mig trygg i den övertygelsen.

Nu vidtar en lång och tung period av sorgearbete. Frågorna är många. Dom kan endast bli besvarade genom att låta svaren sjunka in i medvetandet med tiden. Det finns inga svar alldeles direkt och det finns heller inga felsvar. Allting är rätt så länge det känns rätt för en själv. Jag uppmanar er alla. Ta hjälp och stöd av varandra, det kommer vi anhöriga att göra, för varandra är det bästa vi alla har. Tillsammans blir vi alltid starka. Bara vi tillåter våra känslor att komma ut. Sorgen är en helt naturlig känsla. Var inte rädd för att möta oss människor som sörjer ! Vi är inte ledsna på er. Vi sörjer bara någon som stod oss nära.

Jag kommer att använda denna bloggen som en ventil framöver och skriva väldigt mycket. Jag hoppas ni gillar det jag skriver. Att dömma av alla fina kommentarerna så tror jag det. Jag kan inte med ord tacka er tillräckligt för alla fina kommentarer så jag säger kort och gott stort tack ! Fortsätt gärna kommentera och fråga också något om ni känner att ni vill det. Jag svarar.

Som son till honom säger jag ett djupaste tack till er alla som kände honom på olika sätt för all värme och kärlek ni har visat Göran Nyberg under hans tid hos oss ! Var stolta över att ni lärt känna en sådan fin, ädel och plikttrogen man. Bär hans minne med stolthet och värme. Det kommer vi att göra. Han kommer alltid betyda mycket för oss och vi vet att han gör det för väldigt många även utanför den närmaste kretsen.

Ta hand om varandra, var rädda om varandra och ta vara på varje minut. För varandra är det finaste vi har !

Ett hjärtevarmt tack och många kramar till er alla från eder Rickard.

I mitt inre är denna sång menad från min far till min mor:

Minns du Duvemåla hage, där jag väntade på dej

Invid grinden ska jag stå och vänta tills du åter är hos mej

Och tiden ska stå still

För alltid om du vill

I natt, ska en stjärna tändas, den ska skina klar

Den lyser dej väg, du och jag, vi mötas åter

Beskyddet av en ängel som står vakt

Det vet du att jag har

Jag vill att du ska minnas vad jag sagt

Jag är i gott bevar

The Lord's my shepherd, I'll not want;
He makes me down to lie
In pastures green; he leadeth me
The quiet waters by.

My soul he doth restore again,
And me to walk doth make
Within the paths of righteousness,
E'en for his own name's sake.

Yea, though I walk in death's dark vale,
Yet will I fear no ill:
For thou art with me, and thy rod
And staff me comfort still.

My table thou hast furnished
In prsence of my foes;
My head thou dost with oil anoint
And my cup overflows.

Goodness and mercy all my life
Shall surely follow me;
And in God's house for evermore
My dwelling-place shall be.