Ricardus

Det är Tisdag den 13 Januari. Den 13:e sägs ju vara det allmänna otursdatumet men för min far och min mor är det deras gemensamma turdatum. Orsaken. Min far fyller år 13 Juni och min mor fyller år 13 November. Jag skriver att min far "fyller" år och inte fyllde år för i min värld slutar inte en närstående till mig att fylla år bara för att han eller hon har lämnat oss och gått över till andra sidan. Jag kommer alltid uppmärksamma min fars födelsedag. Så ofta jag har möjlighet till det så kommer jag gå till graven för att göra det. Har jag inte möjlighet att göra det något år så kommer jag uppmärksamma det på annat sätt !

Det är nu 4 dagar sedan han lämnade oss. För mig och min mor känns det som ännu längre sedan. Dagarna går sakta så sakta. Man blir så snabbt jättetrött utan att ha gjort någonting egentligen. Det är naturligtvis den psykiska tröttheten.
Man går som i spiraler. Och jag är beredd på att det kommer bli så väldigt länge. Många som har varit med om tung sorg säger att det värsta bakslaget kan komma efter begravningen. Då den värsta stormen börjat lägga sig blir den verkliga sorgen och saknaden extra mycket påtaglig. Jag vet inte då jag tack och lov inte har varit i den här situationen förut men jag är beredd på vad som helst.

Idag var det bisättning för Göran i St Olofs kapell här i ljusdal. Var lite orolig innan att jag inte skulle orka med denna ceremoni. Inget konstigt med det då jag aldrig varit på någon bisättning förut. Men det gick väldigt bra. Det var väldigt fint ordnat med kista och svepning och sånt. Väldigt fint och bra gjort så stort tack till er som ordnade med detta !
Vi samlades en stund jag, min mor, farfar, farmor, faster, hennes man och 2 av deras barn för en minnesstund och en liten andakt. Tack till Thomas för att du läste ur svenska översättningen av "Abide With Me". Det var riktigt fint. Kistan öppnades så vi fick en bra chans att ta ett riktigt avsked. Det var så fint. Jag hade ångrat mig djupt om jag inte hade varit där. Han var så fin, så lugn. Som att han sov djupt och skönt.
Efter vi hade tagit avsked stängde jag, min mor, farmor, farfar och faster kistan tillsammans och vi lämnade kapellet.
Efteråt samlades vi hemma hos min mor för fika. Skönt att bara få sitta och prata om allt och inget.

I morgon ska jag till läkaren för att få sjukintyg. Detta är andra veckan jag är hemma och jag är så psykiskt trött av det här så jag kommer inte jobba under januari åtmistonde. Känner jag att jag orkar så ska jag försöka återgå någon gång under februari. Jag måste ju ha mitt jobb så någon gång måste jag göra det ! Ju förr desto bättre brukar man ju säga men dödsfallet skedde ju inte på naturlig väg så situationen är ju lite speciell. Jag tänker skynda långsamt.

Planeringen inför begravningen nästa vecka pågår också. Vi har bestämt att vi ska ha en buffé till minnesstunden. Så finns det någonting för alla att äta.
Jag och min mor ska ta kontakt med kyrkogårdspersonalen för att välja gravplats. Vi tänker ta god tid på oss, gå igenom
allt och välja ut en riktigt fin plats. Samma sak med gravsten. Det är ju ingenting man väljer ofta så den ska väljas med noga omsorg. Helst skulle jag ha velat hämta en sten från naturen från Görans favoritställe funäsdalen men det är ju så mycket som ska stämma för att den ska kunna tillverkas i ordning så jag tror inte det är möjligt att göra så.

Mitt i allting så är jag så glad och tacksam över att jag bor kvar i ljusdal när detta hände. Det är redan nog jobbigt som det är och det hade blivit mycket värre om jag hade måsta åka buss eller tåg för att ta mig hem. Tänka sig, vara här några dagar, vaka på sjukhuset och sedan åka hem igen då tillståndet med honom var mycket dåligt för att sedan behöva återvända igen. Näe det hade blivit för jobbigt !
Lika glad och tacksam är jag över att han fick se mig flytta in i min nya fina lägenhet ! Han var väldigt nöjd han också och tyckte jag fick det väldigt fint och bodde väldigt bra. Det är jag glad och tacksam över att han fick se !
Tyvärr får han inte vara med när jag tar körkort. Men detta skedde ju oplanerat och på onaturlig väg även om vi visste på slutet vartåt det skulle gå så det var inte så mycket jag kunde göra åt den saken. Jag är dock övertygad om att han kommer vara med då iallafall. Han ser allt jag gör, finns med mig hela tiden och vet vad som kommer hända i mitt framtida liv. Jag tror att han där han är nu har makt att påverka omständigheterna så jag är övertygad om att jag kommer lyckas med körkortet. Naturligtvis med hjälp av mig själv, duktiga trafikskollärare, lyckade teoriprov och körprov samt med hjälp av min far. Låter det konstigt ? Min övertygelse är att han har möjligheterna att påverka omständigheterna från den plats där han är nu. Och han längtade så otroligt mycket efter att få se mig ta körkort så jag vet att han kommer att göra det !
Och tro mig, han kommer se till att det festas loss ordentligt även på den andra sidan när jag har klarat av det !

När begravning och sånt är över och den värsta stormen har börjat lägga sig så ska jag förutom det vanliga bloggandet om mitt liv, mitt sorgearbete och om hur livet går vidare, i den mån jag orkar med det också försöka skriva lite specialartiklar på bloggen om Göran och om hans liv hos oss. Jag hoppas att på lång sikt kunna göra en minnesbok om honom, i första hand till för att ges till hans släkt. Det är bara planer i mitt huvud än så länge men jag hoppas kunna förverkliga dem på lång sikt.

Jag vill avsluta detta blogginlägg med texten till en låt som jag tycker mycket om av mer än en anledning. Den är skriven av Shirley Clamp. Texten är som om den vore specialskriven för min mor och far och om deras sista ögonblick tillsammans i detta livet. Den går såhär:

Du log mot mig
En sista gång
Du var så lugn
Som om du redan gett dig av
Du såg på mig
Att jag var rädd

Hur kan man nånsin' va' beredd?

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund

Du gav mig allt
Ett hjärta kan
Du lever kvar i mig
Så länge livet ger mig tid
Du sa till mig 'Var inte rädd'

Men säg mig hur kan man nånsin' va' beredd?

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund