Ricardus

Var och besökte honom ikväll. Usch han är så svag ! Läkaren på avdelningen gav som sagt beskedet att det kan handla om dagar, veckor eller månad. Ingen vet. Efter att har varit där ikväll så är jag inte ens optimistisk längre. Men jag ber för honom ända in i det sista.

Även om detta inte sker på ett naturligt sätt så är det den naturliga banan att föräldrar går före ens barn. Tycker så synd om min mor och mina farföräldrar. Det min farmor och farfar kommer tvingas uppleva och hantera är inte naturligt !!

Tänker så mycket just nu. På hur det ska bli i framtiden. Var beredd på att det skulle bli såhär men inte så snabbt.  Och hur det verkligen känns kan man aldrig sätta sig in i om man inte upplevt det själv !
Egentligen är det bara nuet och det som sker nu som är det viktiga men jag tänker ändå.

Vi anhöriga är i ett sådant tillstånd att vi inte vet varken till eller från längre. Far är lugn. Han är inte rädd för vad som komma skall. Han är djupt troende och det tror jag hjälper en hel del.

Om inte ett mirakel sker så kommer det här inte sluta lyckligt. Och det värsta av allt är att dels att inte veta när det väl händer. En del säger att det är bra att inte veta det. Det har jag också trott hittils men nu har jag börjat undra.
Dels att informera min fars arbetskollegor om situationen. Företaget som han äger är under försäljning men det är inte klart ännu. Vet inte hur det blir nu. Och egentligen är det väl inte viktigt just nu heller.

Jag får ett alldeles otroligt stöd från familj, släktingar, vänner och arbetskamrater och det är jag er alla evigt tacksam för. Men riktigt hur det känns kan man nog inte veta om man inte varit där själv. Jag och min mor kommer att få proffesionell hjälp med att ta oss igenom detta.

Jag tänker så mycket på vad som kommer att hända och hur det kommer att bli men jag försöker att leva i nuet.
Det bästa man som utomstående kan göra är att skänka min far en tanke och be för honom.
Jag vill avsluta med att lägga in en text på en mycket vacker sång som jag tycker mycket om och som jag och min familj får förtrösta oss på i denna svåra tid. Den heter "abide with me"  och handlar om  hopp, om förtröstan till gud och om att aldrig ge upp och inte vara rädd när vi går mot en okänd framtid. Den går så här :

Abide with me; fast falls the eventide;
the darkness deepens; Lord, with me abide.
When other helpers fail and comforts flee,
Help of the helpless, O abide with me. 

Swift to its close ebbs out life's little day;
earth's joys grow dim; its glories pass away;
change and decay in all around I see;
O thou who changest not, abide with me.

I need thy presence every passing hour.
What but thy grace can foil the tempter's power?
Who, like thyself, my guide and stay can be?
Through cloud and sunshine, Lord, abide with me.

I fear no foe, with thee at hand to bless;
ills have no weight, and tears not bitterness.
Where is death's sting? Where, grave, thy victory?
I triumph still, if thou abide with me. 

Hold thou thy cross before my closing eyes;
shine through the gloom and point me to the skies.
Heaven's morning breaks, and earth's vain shadows flee;
in life, in death, O Lord, abide with me.

Ta hand om er !

Varma kramar från Rickard