Ricardus

Då var det bara en dag kvar till en begravning jag helst hade väntat minst 20 år till med att gå på. Men det måste göras.
Har stämt av med begravningsbyrån och allt är klart inför i morgon. Begravningen av min far kan börja. Det känns som jag vill inte, jag vill inte.... men jag måste. Och egentligen så vill jag för det finns väl inget finare sätt att hedra en avliden närstående än en fin och värdig begravning.

Nu håller jag på att göra klart det sista i min lägenhet innan jag ska göra mig i ordning och gå över till min mor. Vi ska ha hennes tillresta släktingar på mat ikväll. Kan vara skönt att få träffa dom man ser knappt alls annars i lite avspända former innan begravningen.

Övade hela gårdagkvällen och länge nu åp morgonen på att knyta slips. Har ni hört. Jag är snart 23 år och kan inte knyta slips ! Det har sin enkla förklaring i att jag känner mig verkligen inte bekväm i kostymer och använder det bara då klädkoden tvingar mig till det. Det kanske blir ändring på det någon gång i mitt liv men just nu är det så iallafall.

Det blir en fin begravning med mycket musikinslag och efter gravsättningen blir det mat på Odd Fellow här i ljusdal.

Funderar på om jag ska åka till fjällstugan på söndag. Kan vara skönt att få komma till mitt smultronställe och få se någonting annat. Men jag vet inte om jag vill det än. Jag får se hur det blir.

Läste på min kära arbetskamrat maries blogg att hennes mormor gått bort i natt. Jag har förstått att hon varit dålig länge men inför en närståendes död är man aldrig beredd och chocken blir lika stor hur mycket man än försöker förbereda sig. Jag vet hur det här med den saken. Tänker på dig och din mor !

Tänker på dig också Angelica ! Hoppas din farfar har det bra nu.

Nu ska jag fortsätta städa min lägenhet. Hörde av min mor att det var någon som ville komma och titta sen så det borde väl se acceptabelt ut då iallafall.

Jag skriver i morgon kväll eller på fredag om hur begravningen var och hur jag upplevde det. Visst, jag är nervös inför den men samtidigt lugn ändå. Jag har varit på 6 begravningar tidigare så jag vet vad det handlar om. Skillnaden är att nu är det jag som är närmast anhörig.

Ha en bra dag och ta hand om er !

Kramar // Rickard

O soluppgång i evigheten,
o morgon över stjärnehav,
o dag, varom I intet veten
som tron blott på en jordisk grav

Vad är vårt liv, den korta stunden,
mot livet som vår själ tillhör,
ur tiden löses den obunden
och med sin vinge himlen rör

Du stjärnedag, den stunden randas
då jag för första gången dig ser,
med evighetens ljus jag blandas,
som sig för mig som morgon ter

Min enda bön är min riktning,
att vara stilla i mörkret,
att tiga stilla i mörkret vänd mot dig.
Det är något med döden som inte är övertygande.
Som när våren kommer för tidigt.
Eller när svaret går före frågan.
Eller när musiken slutar på dominanten och efterlämnar
en svävande väntan.

Jag anar en befrielse i det gränslöst svåra.
Inte som ljuset i slutet av en tunnel
inte som ett fyrverkeri mot natthimlen
inte som den ena sidan av två möjliga
och absolut inte som en belöning efter väl utkämpad strid.......

men som ett frö i ännu frusen jord.