Idag ringde klockorna till vila
Vi var där ca 09.15. Farmor och farfar hade just kommit. Mamma gick in i kyrkan och jag visade farmor och farfar gravplatsen. Sedan gick vi in i kyrkan. Kistan stod vakert uppställd, dekorerad med blommor och ljus. Efter vi hade tittat på kistan och samlat ihop oss gick vi ner till bakre delen av kyrkan och hängde av oss ytterkläderna. Sen började begravningsgästerna komma. Det blev mycket hälsanden och kramanden.
Kl 10 hade alla intagit sina platser och klockorna började ringa. Efter organisten spelat "Vid Frösö Kyrka" som inledningsmusik sjöng EllaMaria Berglund "I gott bevar" ur kristina från duvemåla. Vilken sagolikt fin röst hon har ! Då hon började sjunga och när vi sjöng första psalmen psalm 249 "Blott en dag" bröt en stark sol igenom och lyste rakt in genom främsta kyrkfönstret på oss som satt på första raden !
Det tar jag som ett tecken på att Göran såg oss och var med oss idag.
Prästen som förrättade begravningen Magnus Boäng höll i hela ceremonin på ett mycket fint sätt. Enkelt, värdigt och väldigt personligt. Din predikan och musiken gjorde en jobbig dag mycket lättare att bära.
Det betydde mycket för mig att få ha så många av mina släktingar med från både fars och mors sida. Jag är så tacksam över att ni ville komma !
Och stort tack till Marianne och Bengt för att ni ville komma ! Jag är säker på att Göran blev mycket glad över det.
Vi sjöng också psalm 256 "Var inte rädd" och Psalm 190 "Bred dina vida vingar" som slutpsalm.
Innan vi avslutade sjöng EllaMaria "Jag har hört om en stad ovan molnen". Hon sjunger så fint att hon skulle ha fått sjunga för mig oavbrutet en hel dag om hon ville !
Sedan spelades "Time to say goodbye" som avslutningsmusik och vi lämnade därefter kyrkan.
Vi tog på oss ytterkläderna, gick ut och väntade medan vaktmästarna förde ut kistan. Sedan gick vi i procession bakom kistan över kyrkogården bort till graven där gravsättningen ägde rum och vi tog avsked.
Efter hälsanden och kramanden vid graven så for vi till Odd Fellow där vi höll minnesstund. Där serverades en mycket god buffé med kött, pajer, sallader, färilakorv m.m samt kaffe och en god bakelse till efterrätt.
Flera fina tal hölls och många berättade roliga gamla minnen. Magnus läste upp tackbrev från blommor, brev och gåvor till flera olika fonder, främst cancerfonden. Även jag höll mitt tal. Det blev ganska långt men väldigt personligt. Många tackade mig och jag tror många uppskattar att jag skriver rakt av ifrån hjärtat av vad jag verkligen känner utan några försök till inlindanden. Då ser jag det som att mitt budskap har nått fram. Tack också till Ingrid, Gudrun och Thomas för fina tal.
Min mor tackade särskilt de långväga gästerna för att ni ville komma. Det gäller på både min mors och min fars sida !
Och vi är naturligtvis lika tacksamma för att ni kom allihopa ! Utan er hade denna dag inte blivit vad den blev.
Efter vi tagit avsked av varandra och lämnat Odd Fellow åkte min mor och jag och köpte ljus och satte på graven. Vilken vacker syn vi möttes av när vi kom dit ! Graven var igenfylld och alla blommor från kyrkan hade blivit ditplacerade. Så vackert, så vackert och vi stannade länge innan vi åkte hem.
Kvällen innan hade vi alla min mors släktingar hemma hos min mor på mat. Vi hade det så trevligt ! Och framför allt skönt att få träffas och prata ordentligt i avspända former innan begravningen. Många av er ser jag alldeles för sällan.
Allt som allt är min mor och jag så nöjda och så tacksamma över denna dag ! Den blev ett fint minne för resten av mitt liv ! Det blev verkligen så fint som det hade kunnat bli. Plus lite till. Och som jag sa. Göran är med oss. Han ser oss, han hör oss och han vet allt vi gör. Jag hoppas du blev glad idag pappa. Det är jag övertygad om. Vi gjorde detta helt efter din vilja.
Stort stort tack till er alla från mig och Eva ! Nu ska vi alla trösta varandra och minnas Göran tillsammans med värme !
Jag avslutar inlägget med texten till den så sagolikt vackra sången "I gott bevar" ur kristina från duvemåla som sjöngs idag på begravningen.
En gång var jag rädd för mörkret
men det är jag inte mer
Dagar, nätter, det gör ingen skillnad
jag är trygg vad som än sker
Du ängslas över mig
Men jag kan lova dig
Om allt rämnar runtomkring oss finns vår kärlek kvar
Den har inget slut, du och jag, vi mötas åter
och du ska alltid minnas vad jag sagt
Jag är i gott bevar
Minns du Duvemåla hage
där jag väntade på dig
Invid grinden ska jag stå och vänta
tills du åter är hos mig
Och tiden ska stå still
för alltid om du vill
I natt ska en stjärna tändas, den ska skina klart
Den lyser dig väg, du och jag, vi mötas åter
Beskyddet av en ängel som står vakt
det vet du att jag har
Jag vill att du ska minnas vad jag sagt
Jag är i gott bevar
Vila i frid pappa ! Vi ses. Inte här, inte nu men på en annan plats då jag fullbordat mitt här. Tack för allt !
Hej Rickard och faster Eva.
Ville tacka för att vi fick komma och hedra Görans minne och för en vacker begravning.
Solen lyste precis igenom molnen när dom började sänka kistan.Det känndes fint just då,som att han fanns där och såg ner på oss alla.
Det är så synd att man bara att alla samlas när det är bröllop eller begravningar.
Vilket vackert tal du höllt för pappa Rickard,du har verkligen ordens gåva,fortsätt med det för det är en fin talang som många saknar.
Tacka mamma för den fina kvällen innan,det känndes värdefullt att få träffas innan och prata med alla i en avslappnad situation.
Hoppas att ni har det bra många stora kramar från Lotta
Tack Rickard än en gång för dina fina ord. Har inte tidigare kunnat ta in att Göran verkligen gått bort. Det känns så konstigt, man undrar om det verkligen har hänt. Efter att ha läst din blogg i dag blir det mer verklighet. Sköt om Er! Kramar Carina
Låter som en jättefin begravning! Var ute och gick vid..och vid tio-tiden var jag i Edänge, hörde klockarna ända dit och tänkte på er faktiskt!
Tack för att du ville komma Lotta ! Ja begravningen blev verkligen så ljus och fin som den bara kunde bli ! Ett fint minne för resten av våra liv.
Ja du Carina. Jag har inte heller lyckats ta in det och jag tänker inte försöka än heller. För det går inte. Jag måste nog leva minste tt åt utan honom innan det verkligen börjar sjunka in. Visst, det har blivit mera verklighet och mer påtagligt efter begravningen och gravsättningen att nu är det definitivt. Men känslan av att han fortfarande är ute på långresa och kommer höra av sig snart finns fortfarande kvar. Iallafall hos mig och Eva. Man besöker graven och försöker fatta det, och man fattar det också men känslan av att han är ute och reser för att sen komma hem har inte försvunnit ändå.
Det var en jättefin begravning Angelica ! Oj då måste vinden ha legat helrätt när det hördes ända dit. Då satt vi i kyrkan.
